Just look at that little life! Today when I woke up and was just about to eat some breakfast when I heard this scream. I looked out the window and saw a little grey kitten just screaming up the street. Imediatley my heart ached for it. I looked arround from inside the house waiting for someone to come after it. When noone showed up I put some shoes on and stepped out on the front stairs. I said Hi! and the kitten just looked over at me and came running towards me and just jumped up on me snuggeling... How on earth are one to just ignore someone like that? So I looked out on the street but noone seemed to be looking for it. It is really small and so so very hungry. Husband came home a minute later and he is really the biggest animal lover I know. He jumped into the car and went of to buy some cat food. The dogs were out so we took the kitten into the house and gave it some water and food. It aet so fast, so we were afraid it would have a bad tummy. But everything went well and then we took in the dogs for an introduction. At first the kitten didn´t enjoy that :) But now, like 5 hours later the kitten and the dogs are like best friends just minding their own buisness. Isn´t that just great! We are taking it to the doctors office tomorrow because we want to make sure it is all well and we think that it´s tail is broken. And get this...it is potty trained already! It is so cool!
_______________________
Bara kolla på det lilla livet! I dag när jag vaknade och precis skulle sätta mig ner för att äta lite frukost hörde jag en skrik utanför and sedan såg jag en liten liten grå kattunge springa uppför gatan. Redan nu så gör hjärtat ont. Men jag kollar vidare för att se om det inte ska komma någon efter den. När det inte gör det så tar jag på mig skorna och går ut på trappan. Jag ropar: Hej på dig! Och kattungen bara tittar på mig och sedan rusar den mot mig och hoppar upp i famnen och börjar spinna. Hur i hela världen skulle man kunna ignorera det? Så jag gick ut på gatan för att se om det var någon som letade efter den. Den var jätte ynklig, smal och väldigt hungrig. Min man kom hem efter nån minut och han är den största djurvännen jag känner så han kastade sig i bilen för att åka och köpa lite kattmat. Hundarna var ute så vi tog in den i huset och gav den vatten och lite mat. Den åt så himla fort så vi var rädda att den skulle få ont i magen. Men allt gick bra och sedan to vi in hundarna för en introduktion. Först gillade inte kattungen det men nu type 5 timmar senare är de som bästa kompisar bara går omkring runt varandra som igenting. Är inte det helt häftigt! Vi ska ta den till veterinären i morgon bara för att kolla att den är ok och vi tror att svansen har blivit bruten. Och fatta detta...den är rumsren redan! Det är så coolt!
No comments:
Post a Comment